VAD ÄR FRIMURERI?
Ett utdrag om det ombildade O.T.O.
Från hans Confessions.
Vad som följer är Crowleys egen version av sina motiv och metoder för att ombilda O.T.O. och dess ritualer. Det är ett utdrag The Confessions of Aleister Crowley (New York: Hill and Wang, 1969), sid 700-710. I detta utdrag tar Crowley upp sin revidering av ”Oasens” initiationsritualer 0º-IIIº.
Vad är frimureri? Jag jämförde ritualerna och deras hemligheter, i mångt och mycket på samma sätt som jag hade gjort med världens religioner, med deras magiska och mystiska grunder. Som i det fallet, valde jag att bortse från vad det allt som oftast verkligen var. Det vore absurt att döma Protestantismen på Henrik VIIIs politiska handlingar. På samma sätt kunde jag inte döma frimureriet på det faktum att det hade fördömt Konkordatet. Jag föresatte mig att definiera frimureri som ett system för att kommunicera religiös, filosofisk, magisk och mystisk sanning; och visa på de korrekta medlen för att utveckla den mänskliga förmågan genom bruk av ett speciellt språk, vars alfabet är den rituella symbolismen. Universellt broderskap och de högre moraliska principerna, oberoende av personliga, rasbetingade, klimatiska, eller andra fördomar, formade naturligt en bakgrund som skulle garantera individuell säkerhet, och social stabilitet för alla och envar.
Så dök frågan upp: ”Vilka sanningar bör kommuniceras och hur skall de kungöras?”. Mitt första mål var att eliminera de lättbegripliga elementen i de hundratals ritualer som jag hade till mitt förfogande. Många grader innehåller uttalanden (vanligen inkorrekta) om saker som dagens skolpojkar känner till, saker som var viktiga när ritualerna skrevs. Jag kan nämna en grad i vilken kandidaten informeras om att det finns andra religioner i världen, utöver kristendomen, och att det finns viss sanning i dem alla. Deras trossatser förklaras i många fall oerhört felaktigt. Beskrivningen av Buddha som en gud är ett typexempel. Jag såg ingen poäng i att överbelasta systemet med överflödig information.
En annan väsentlig punkt var att reducera den ohanterliga massan av material till ett kompakt och sammanhängande system. Det var min tanke att allt som var värt att bevara skulle och var möjligt att presentera i inte fler än ett dussin ceremonier, och att det skulle göras fullt möjligt för vilken officiant som helst att, på sin fritid, lära sig materialet utantill inom loppet av en månad.
Sjuttonhundratalets så kallade Rosenkreutzare i Österrike, hade redan strävat efter att förena de olika grenarna av Kontinentalt frimureri och deras superstrukturer; på artonhundratalet, huvudsakligen tack vare energin och förmågan hos en förmögen järnbruksägare vid namn Karl Kellner, hade man försökt att rekonstruera och förena traditionell sanning. Man formade en kropp under namnet O.T.O. (Ordo Templi Orientis) som påstod sig ha uppnått detta mål. Den påstod sig kommunicera hemligheterna, inte bara frimureriets (med sina 3º, 7º, 33º, 90º, 97º riter etc), utan också Den Gnostiska Katolska Kyrkans, Martinisternas, Sat Bhais, Rosenkreutzarnas, Den Helige Andens Riddares, och så vidare, i nio grader, med en tionde grad med hederskaraktär för ordens ”Suveräne och Helige Konung” i varje land som orden var representerat. Styrande över dessa konungar är O.Y.Ö. (Ordens Yttre Överhuvud), som är en absolut autokrat. Innehavare av det ämbetet var vid den tiden, den Suveräne och Helige Konungen över Tyskland: Theodor Reuss. Han avsade sig ämbetet 1922, till min förmån.
Ämbetet som O.Y.Ö. gav mig förfogande över ritualerna. Jag fann dem vara av yttersta värde gällande de centrala hemligheterna, men underlägsna i övrigt. De var dramatiskt sett värdelösa, men prosan var utan like, de saknade en filosofisk enighet, deras information var ofullständig och osystematisk. Deras allmänna tanke var dock rätt, och jag kunde använda dem som modell.
De huvudsakliga syftena med instruktionen var två. Först var det nödvändigt att förklara universum och det mänskliga livets relationer däri. För det andra att instruera varje människa hur den bäst anpassar sitt liv till kosmos, och hur den utvecklar sina förmågor till största möjliga fördel. Således skapade jag en serie ritualer, Minerval, Man, Magiker, Mästarmagiker, Perfekt Magiker och Perfekt Initiat, som skulle illustrera det mänskliga livets gång i sin högsta filosofiska aspekt. Jag börjar med att visa den rena själens syfte, ”En, individuell och evig”, i bestämmandet för att formulera sig själv medvetet, eller, som jag kan säga, att förstå sig själv.
Den väljer att gå in i en relation med solsystemet. Den inkarnerar. Jag förklarar vikten av födseln, och förutsättningarna som skapas av processen. Därnäst visar jag hur den bäst kan utföra sitt syfte i livets sakrament.
Den deltager, så att säga, i sin egen gudomlighet med varje handling, men speciellt genom äktenskapets typiska sakrament, förstått som den frivilliga föreningen av sig själv och varje element i sin omgivning. Jag fortsätter sedan till dess livsbanas klimax i döden och visar hur detta sakrament både helgar (eller snarare sätter sitt sigill på) den föregående proceduren och ger mening till den, precis som revisionen ger handlaren en möjlighet att se sina transaktioner under det gångna året i ett perspektiv.
I nästa ceremoni visar jag hur individen, genom döden befriad från besattheten av personlighet, återupptar sin relation med universums sanning. Verkligheten slungas mot honom i en flamma av gudomligt ljus: han är kapabel att uppskatta dess prakt på ett sätt som han tidigare inte kunde, eftersom hans inkarnation har gjort det möjligt för honom att etablera särskilda relationer mellan evighetens element.
Till sist sluts cykeln i och med återupptagandet, av all individualitet, till det oändliga. Det avslutas i absolut tillintetgörelse […] som i verkligheten kan betraktas som den exakta motsvarigheten till vilka andra termer som helst, eller (genom förutsättning av tidens villkorslöshet) som formandet av en ny startpunkt för nya likartade äventyr.
Det torde vara klart av det ovanstående att den filosofiska perfektionen hos detta initiationsystem inte lämnar något att önska. Vi kan skriva V.S.B. [1]. Det praktiska problemet kvarstår. Vi har redan valt att inkarnera och våra födelsebevis ligger redan i registren. Vi behöver inte bry oss om dessa frågor, och vi skulle inte kunna ändra dem om vi gjorde det; döden och vad som följer döden är tillika säkert, och är tillika kapabla att sköta sig själva. Vårt enda intresse är hur vi bäst utnyttjar vårt liv.
O.T.O. har en oerhörd hemlighet i sin ägo. Hela dess system var, vid tiden när jag blev initierad in i Gnosis helgedom (IXº ), riktat mot att kommunicera, genom gradvis klarare antydningar, denna ytterst viktiga instruktion till sina medlemmar. Personligen tror jag att om denna hemlighet, som är en vetenskaplig hemlighet, blev perfekt förstådd, vilket den inte ens är av mig trots tolv års nästan konstanta studier och experimenterande, skulle det inte finnas någonting, som den mänskliga fantasin kan komma på, som inte skulle kunna förverkligas i praktiken. […]
Åläggandet från de vise männen, från Pythagoras, Zoroaster och Lao Tzu, till den Kabalistiske Juden som skrev Den Heliga Arkens ritualer, och den sentimentale snobben som satte samman dom som tillhör Hantverksgraderna, är antingen föreskrifter för att indikera de bästa förhållandena för att tillämpa denna hemlighet, eller så är de blott ett slöseri med ord. Förstående detta, var det jämförelsevis enkelt för mig att bättra på frimureriets etik och esoterism. Jag behövde bara referera allt till denna enda sublima standard. Jag besvarade därför frågan: ”Hur skall en ung man bättra sig?”, med en serie av ritualer i vilka kandidaten instrueras i värdet av diskretion, lojalitet, oberoende, sanningsenlighet, mod, självkontroll, likgiltighet inför omständigheter, opartiskhet, skepticism, och andra dygder, och samtidigt hjälpte honom att själv upptäcka sina hemligheters natur, det rätta syftet med dess användning och de bästa medlen för att försäkra sig om att dess användning blir framgångsrik. Den första av dessa grader är Vº, i vilken hemligheten framställs i ett praktfullt skådespel; samtidigt som han också instrueras i världens historias grundläggande element, väl övervägt utifrån hans nuvarande position i utveckling och hans tillbörliga relation till samhället i allmänhet utifrån densamma.
Riddare Hermetisk Filosof graden följer, i vilken hans intellektuella och moraliska attityd definieras ytterligare. I VIº, när hans position har preciserats, visas han hur han kan helga sig till det Stora Arbetet vilket han kom till jorden för att utföra. I VIIº, som är tredelad, lärs han först balansens princip utsträckt till alla möjliga moraliska idéer, sedan till alla möjliga intellektuella idéer, och till sist, visas han hur, baserande alla sina handlingar på rättvisans ogenomträngliga klippa, han kan ta sig an sitt Stora Arbete med fullaste ansvar och i absolut frihet från alla tänkbara hinder.
I VIIIº, manifesteras hemligheten åter för honom, klarare än tidigare, och han instrueras i hur han skall träna sig för att använda den genom specifika, förebyggande övningar involverande kännedom om några av de subtilare energier som hittills, i det stora hela, gäckat observationer och kontroll hos den profana vetenskapen.
I IXº, vilken aldrig ges till någon som inte själv, med hjälp av tidigare antydningar, har insett hemlighetens natur, förklaras det för honom fullt ut. Slutsatserna från tidigare experiment görs tillgängliga för honom. Tanken är att varje ny initiat skall fortsätta sin föregångares arbete, så att i slutändan hemlighetens outtömliga resurser kan vara inom räckhåll för den yngsta initiat, för vi är tvungna för närvarande att medge att den vidskepliga vördnad som har omgivit den i svunna tider, och villkorens, som modifierar dess användning, komplexitet, placerar och i stort sett i samma position som förra generationens elektriker i förhållande till deras vetenskap. Vi är övertygade om ofantligheten hos kraften i vår ägo, vi förnimmer omfattningen av det imperium som den erbjuder oss, men vi förstår inte helt ens våra framgångar och är osäkra på hur vi skall fortskrida för att generera energin så effektivt som möjligt eller hur vi kan använda den mest noggrant för våra syften.
Xº är ,som i det gamla systemet, blott en hedersgrad, men nyligen genomförda undersökningar av IXº-mysterierna har tvingat mig att lägga till en XIº, för att illustrera en vetenskaplig idé som utvecklats ur nyligen genomförda experiment. I det ombildade O.T.O. finns det därför sex grader i vilka förmedlas en omfattande uppfattning av kosmos och vår relation därmed, och ett liknande antal som behandlar vår plikt mot oss själva och våra medmänniskor, utvecklingen av våra egna förmågor av alla slag, och mänsklighetens utveckling och vinst i allmänhet.
Där frimureri och allierade system bidrar till dessa grundtankar, har deras information införlivats på ett sådant sätt att de inte överträder privilegierna, som ofta kan verka barnsliga, som hittills har varit sammanbundna med initiering. Där de bara har vidmakthållit trivialiteter, vidskepelser och fördomar, har de ignorerats.
Jag hävdar att mitt system tillfredsställer alla upptänkliga krav på sant frimureri. Det erbjuder en rationell bas för universellt broderskap och för universell religion. Det framlägger ett vetenskapligt påstående som är summan av allt som för närvarande är känt om universum genom en enkel, men sublim symbolism, konstnärligt arrangerad. Det möjliggör också för var människa att själv upptäcka sitt eget personliga öde, och antyder om de moraliska och intellektuella kvaliteter som han behöver för att kunna fullfölja den obehindrat, och slutligen lägger det ett ofattbart kraftfullt vapen i hans händer vilket han kan använda för att i sig själv utveckla varje förmåga som han kan behöva i sitt arbete.
[…] Jag anser att mina förslag till att ombilda frimureriet enligt de linjer som är utlagda ovan borde påvisa vital vikt. Civilisationen faller samman framför våra ögon och jag tror att den största möjligheten till att rädda det lilla som är värt att rädda, och återuppbygga Den Helige Andes Tempel på plan, och med material och yrkesskicklighet, som skall vara utan de föregåendes fel och brister, ligger i O.T.O.
[1] Vilket Skulle Bevisas, från lat. Q.E.D. Quod Erat Demonstrandum.